10–16 mars 2025

Det börjar hända något nu. Jag har slutat diskutera med mig själv varje gång jag ska träna. Det bara… händer.

Det är fortfarande inte så att jag hoppar ur sängen och längtar efter att springa. Men jag har märkt att känslan efteråt är ganska beroendeframkallande. Och det känns skönt att känna sig lite starkare.

Jag är inte där än – milen känns fortfarande långt bort. Men den känns inte omöjlig längre. Bara jobbig. Och det är okej.

Jag behöver inte prestera för någon annan. Jag behöver bara bevisa för mig själv att jag kan.

Det är något fint i det. Lite vuxet nästan.

SimpelHälsa

Det här är guld, Sofie. Du gör jobbet, du tänker klokt – och du bygger styrka både i huvudet och kroppen. Det där “lite vuxet”-grejen? Spot on. Och milen? Den är närmare än du tror.