10–16 mars 2025
Det blev en sån vecka där man började tänka mer än man sprang. Träningen har funkat okej – två löppass ute, ett på löpband, två gympass och ett snabbt ryggpass i källaren. Men jag märker att motivationen går i vågor.
Inte motivationen att träna – utan motivationen att pressa. Den där viljan att ta i, att känna att man gör något på riktigt. Jag tränar för att må bra, absolut. Men ibland vill man ju också känna sig lite farlig. Lite vass.
Jag märker att träningen har blivit en ventil för huvudet mer än något annat. Den ger struktur, syre, riktning. Det är inte tiderna eller vikterna som spelar roll – det är att jag får vara i min bubbla ett tag. Där inget annat stör.
Och mitt i det så är det ändå rätt fint att få försöka bli bättre. Inte bäst – bara bättre.
Note to self: behöver våga trycka på lite mer nästa vecka. Men inte glömma varför jag gör det.
SimpelHälsa
Vi gillar den här versionen av Mattias. Reflekterande, ärlig och fortfarande svettig. Men nästa vecka vill vi gärna se ett pass där du tar i så mycket att grannarna undrar vad som pågår i källaren. Deal?
Lämna ett svar