19–25 maj
Jaha. En vecka till.
Runstreaken lever. Dag 98 idag. Det betyder alltså att jag har sprungit varje dag i över tre månader. Och ja, jag börjar känna mig som en gubbe som inte riktigt vet hur man slutar.
Det blev som vanligt – korta pass, inga konstigheter. Några dagar 2 km i stövelfart, andra dagar 4 km om jag hade något att tänka igenom. Har fortfarande inte klivit in på ett gym och tänker inte göra det heller. Hellre springa i regn än i neonljus.
Vägde mig i söndags. Samma som för en månad sen. Så viktraset lyser med sin frånvaro. Men jag känner mig piggare. Och jag kan knyta skorna utan att svära. Det får väl räknas som utveckling.
Veckans känsla: Jaha-aktig.
Veckans rutin: På med skorna direkt efter kaffet.
Veckans insikt: Det går att göra saker utan att vilja.
Kommentar från SimpelHälsa:
Putte. Du är ett vandrande exempel på varför runstreak funkar – inte för att det alltid känns kul, utan för att det blir en vana som till och med en butter jämtlänning kan hålla fast vid.
Men nu när du närmar dig 100 dagar, här kommer tre konkreta tips från oss:
- Lägg in ett “snällpass” varje vecka – gå 1 km först, spring 2, gå 1 till. Det räknas. Kroppen tackar.
- Testa en ny runda. Bara en gång. Samma längd, annan riktning. Du kanske till och med upptäcker ett träd du inte ogillar.
- Fira dag 100. Vi vet att du ogillar firande. Gör det ändå. En god kaffe. En pirog. Ett tyst “bra jobbat”.
Du springer. Varje dag. Det är stort – även om du vägrar erkänna det.
Vi är sjukt imponerade.
Lämna ett svar